lördagen den 8:e oktober 2011
söndagen den 14:e augusti 2011
fredagen den 13:e augusti 2010
måndagen den 28:e juni 2010
Äventyr med en kylbox
Jag tog tåget till Olhao idag i avsikt att skaffa mig en kylbox för 12 respektive 130 V. Jag tyckte jag såg en sådan vid Campingaffären nere vid kajen förr något, eller lite mer än, ett år sedan.
Det var en trevlig promenad genom Olhao. Jag gick delvis samma väg som tillsammans med Sievert och Margaretha och deras kärleksbarn förrförra vintern medan de fick nya fjädrar på sin bil. Jag har inte varit där sedan dess… nästan.
Campingaffären hade inga med el. Enbart frigolitlådor för kylning med is. Nåväl, Intermache kan väl vara ett alternativt. Och butiken med el och datorprylar där.
Jag gick längs med “strandgatan” stannade och tog en öl på en trottoarservering. 2 Euro för en Sagres. Uppskörtad igen. Samma flaska kostade en Euro på baren vid stationen.
Jag flanerade längs “Staketet”, där jag . Vid infarten stod en nyuppsatt skylt som inte bara förbjöd parkering av husvagnar. Det gällde även husbilar nu. Trots det stod där tre husbilar. Portugisiska. Skit i dumheterna tänkte jag och ställde mig att pissa genom staketet.
På Intermache fann jag vad jag sökte. Jag fastnade för en kylbox som såg ut som ett litet kylskåp.
På hemvägen hade jag tur. Tåget passade med en lagom paus för ytterligare en pilsner. En Eneuros den här gången.
Hemma jackade i skåpet. Det fans två lägen. Kyla (Frio) och värme. En diod lös när jag slog på skåpet.
Efter en stund på Internet gick jag och handlade. Äntligen kunde jag köpa mig ett paket smör och en ost. Två packet mjölk och en kartong ägg fickplats också.
När jag kom tillbaka med varorna visade det sig att skåpet hade ballat ur. Inge lysande dioder. Ingen kyla. Ingentinken. I morgon efter att på nytt ha åkt till Olhao kommer mitt smör och ost att vara flytande och otjänligt som föda.
Bortsett från att skåpet är tungt att släpa på tar det en halv dag fram och tillbaka. Jävla kinesprodukter. Men det finns ju för fan inget annat att köpa nu för tiden.
söndagen den 20:e juni 2010
Skvallerkören – Mr A.
Senare under kvällen förenade sig ytterligare en Engelsman med oss. Han hade en liten hund av något slag i släptåg. Jag förstod av samtalet att Mr A. som han hette, hade varit på en bar på avenyn. Avenida Ria de Formosa.
Samtalet mellan Mr Gardener och Mr A. utvecklades till en rapport där Mr A. rapporterade om barägarens och hennes sons hälsotillstånd. Det skedde på ett sätt som utelämnade sedan tidigare kända detaljer och syftningar som endast en insatt förstod. Alltså på det sätt som erfarna människor skvallrar.
Mr A. var anmärkningsvärt ung. Han hade ännu inte uppnått någon av gängse pensionsåldrar. Det fick sin förklaring när han en stund senare avlägsnade sig med en kyckling a la Take Away.
Mr A. berättade paret Gardener, var tidigare anställd vid den Engelska kriminalvården men hade blivit illa berörd på något vis och sjukpensionerats. Det vill säga, att han i bästa arbetsföra ålder fick gå hem med full betalning.
Oj då, tänkte jag. De anställningsvillkoren skulle fått mig att att omedelbart söka in vid närmast belägna simulantskola.
Jag fick även veta att Mr A. köpt en husbil i England och tagit sig till Parque Campismo Ria Formosa i Portugisiska Algarve. Problemet var att han sällan var nykter nog att köra bil och att han varken i nyktert eller berusat tillstånd mäktade med att backa fordonet.
Jaha, tänkte jag. Vad har jag med det att göra?
lördagen den 19:e juni 2010
Campismo Ria Formosa – om skvallerkören
I slutet av förra våren började jag regelbundet bada i poolen. Det var varmt och jag behövde svalka mig. Det vore fel att inte samtidigt passa på att sola. En sysselsättning jag inte ägnat mig åt på många, många år.
Vetenskapen påstår att solandet skapar vitaminer i kroppen. Vilken bokstavsvitamin som är aktuell minns jag inte. Kanske var det D-vitamin som skulle vara aktiva mot bland annat cancer.
Femton minuters solande påstods räcka för att skapa den mäng vitaminer som kroppen kunde tillgodogöra sig per dag.
Om jag promenerade från min dåvarande plot i motsatt ända av campingen och tillbaka skulle det bli cirka femton minuter. Om jag inte gick för fort. Om jag tog en omväg tillbaka. På hemvägen gick jag ytterspår runt campingen. Det tog lite längre tid men i gengäld hann badshortsen torka.
Under dessa promenader stötte jag på en Engelsman som oftast ordnade och donade i planteringar runt sin plot medan hans fru läste korsord. Jag hejade på honom, kallade honom Mister Gardener. Vi språkades vid några minuter innan jag gick vidare.
En dag stötte jag på Mr Gardener och hans fru på Papaprontas uteservering och slog mig ner hos dem. Mr Gardener var mycket social och hans fru syntes vara en mjuk, väluppfostrad och vän kvinna. Kanske för att hon var från Englands minsta forna kungarike. Joda. (Vet inte hur det stavas).
Mr Gardener berättade bland annat att han och frun var vänner med ett Nederländskt par som skulle komma en vecka senare. I det här fallet kunde jag kalla dem Holländare. De kom från den del av nederländerna som heter Holland.
Han berättade också att de fyra vännerna varit hembjudna till Campingens ägare, Senhor Ferdinand. Det var för Mr Gardener en viktig angelägenhet. Han berättade vidare att Ferdinands under många år planerat att bygga en camping och att hans dröm var att se människor av olika nationalitet samlade tillsammans.
Mr Gardener tyckte att en grupp Engelsmän, Holländare och en Svensk skulle göra Senhor Ferdinand glad.
Jag förstod ganska snart att Mr Gardener fäste stor vikt vid relationen med campingägaren och hans sambo.
To be continued.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
